Vilka vitaminer innehåller fil
När man senare hittade en hel rad olika ämnen så kom namngivningen att följa två olika principer. De fettliknande eller fettlösliga vitaminerna A, D, E och K finns mest i fetare livsmedel.
Dessa lågmolekylära föreningar upptäcktes av den ryske biologen Nikolaj Lunin vid universitet i Tartu, Estland, år Den brittiske-amerikanska biokemisten Casimir Funk , som ursprungligen kom från Polen dåvarande Tyskland , började att kalla dessa föreningar vitaminer. Dessa är 13 till antalet och kan delas in i två kategorier, vattenlösliga och fettlösliga. Brist på något vitamin ger upphov till specifika bristsjukdomar , se vitaminbrist.
Många vitaminer samverkar med kroppens olika enzymer. Andra vitaminer utgör i stället råmaterial för ett hormon eller för synpigment i ögon. Exempelvis är askorbinsyra vitamin C ett nödvändigt vitamin för människan eftersom människokroppen inte kan syntetisera ämnet.
Stor guide: Viktiga vitaminer - de här behöver du! - MåBra
Ett flertal organiska ämnen är nödvändiga för människokroppen och andra levande organismer. Brist på de olika B-vitaminerna ger delvis samma symptom, och forskarna trodde därför först att det rörde sig om ett enda vitamin.
Vitaminerna delas också in i vattenlösliga och fettlösliga. Ett vitamin är ett organiskt ämne som i mindre mängd utgör ett vitalt, det vill säga livsnödvändigt, näringsämne för en levande organism. De flesta andra djur kan dock syntetisera ämnet, och för dessa djur behöver askorbinsyra inte finnas i födan. Gall- och leversjukdomar av olika slag kan därför ge vitaminbrist även om maten innehåller tillräckligt med vitaminer.
Slutligen finns det ett par vitaminer som verkar som ett slags "konserveringsmedel" inne i kroppen och bland annat skyddar fettämnen från härskning. Den mängd som behövs är specifik för varje vitamin och varierar mellan organismer. Andra fick helt nya namn, till exempel biotin eller folsyra. Trots att varje vitamin enbart behövs i mindre mängd så måste alla dessa vitaminer finnas i födan för att bristsjukdomar ska undvikas.
I början kunde olika bristsjukdomar botas av vissa livsmedel som innehöll mycket verksamma föreningar, det vill säga vitaminer. Dessa ämnen används i stor mängd som byggnadsmaterial och energi för organismen. Varje vitamin har sin bestämda biologiska funktion. I vardagligt tal syftar begreppet vitaminer vanligen på de ämnen som utgör vitaminer för människan.
De fettlösliga vitaminernas funktioner är mycket varierande och dessutom inte lika väl utforskade som de vattenlösliga. Hur de ser ut och vilken effekt de har varierar. Människor behöver följande 13 vitaminer.
Alla vitaminer
Det beror på själva vitaminmolekylen , som kan vara mer eller mindre fettliknande. De olika B-vitaminerna har olika uppgifter och kan inte ersätta varandra. Vilka ämnen som utgör vitaminer varierar för olika organismer. De ämnen som utgör huvuddelen av födan är proteiner , fetter och kolhydrater. Vitaminer är organiska ämnen som behövs i mindre mängd och som inte ingår i någon av dessa tre ämnesklasser. Bland dessa finns salter och mineralämnen , till exempel järn och kalium.
Vitaminer och mineraler
Ursprungligen var detta kemisternas sätt att tala om hur de fick fram de olika ämnena. Vissa fick en liten siffra på B:et: B1, B2, osv. Begreppet vitamin används enbart om organiska ämnen, och således inte om de oorganiska ämnen som människokroppen och andra organismer dessutom behöver. En del vitaminer hjälper enzymer som är exempelvis nödvändiga när kroppen förbränner socker och fett för att få energi.
Vissa löste sig lätt i vatten medan andra måste "lakas ur" med till exempel eter. För att de skall kunna fungera krävs enzymerna, som styr och skyndar på omvandlingarna. I tabellen ovan finns alla namnvarianterna. Vitaminer kan inte syntetiseras i tillräckligt stor mängd av organismen själv utan måste tillföras via födan.
Med tiden kom båda typerna att blandas och därtill kom de rent kemiska beteckningarna på varje vitamin. Allting som händer i kroppen handlar i grunden om kemiska omvandlingar av olika slag. Det enda som dessa ämnen har gemensamt är att kroppen måste tillföras dem utifrån.