Hur mycket äter svalor
Förflyttningarna sker huvudsakligen under dagtid vilket skiljer arten från de flesta andra mindre flyttfåglar i ordningen tättingar.
Vem äter vad – vuxna fåglar – beskrivning - Djurens Ö
De svenska ladusvalorna övervintrar i mellersta och södra Afrika och de återkommer till Sverige som den tidigaste svalan i slutet av april eller början av maj. En adult hane av den europeiska nominatformen H. Den har ett vingspann på 32—34,5 centimeter och väger 16—22 gram. Dess vidsträckta utbredning innebär att ladusvalan inte är hotad, fastän det kan förekomma lokala minskningar av populationer på grund av specifika hot, som uppförandet av en internationell flygplats nära Durban.
Den häckar över hela landet ända upp till Torne lappmark i norr. I Botswana observerades till exempel cirka en miljon ladusvalor i ett område med 34 träd.
Det finns många hänvisningar till ladusvalan i litterära och religiösa verk, både på grund av att den lever i människans närhet och på grund av dess tydligt märkbara årliga flyttning. I flykten ser den också blekare ut undertill än ladusvalan gör. Honan liknar hanen, men de yttre stjärtpennorna är kortare, det blåa på ovansidan och bröstbandet är mindre glänsande och underdelarna är blekare.
Som kan förväntas av en långflyttare har fågeln förekommit som gäst på så skilda platser som Hawaii , Bermuda , Grönland , Tristan da Cunha och Falklandsöarna. Hos ungdjur och ibland även hos adulta exemplar förekommer längre pauser som kan vara i några veckor. Ladusvalan beskrevs taxonomisk första gången av Linné i Systema Naturae som Hirundo rustica, med karakteriseringen H. Det finns få taxonomiska problem inom släktet, men guineasvala Hirundo lucida , som hör hemma i Västafrika , Kongobäckenet och Etiopien , behandlades tidigare som underart av ladusvalan.
Kakor på scb.se
Sex underarter av ladusvala är allmänt erkända. Arten delas oftast in i sex underarter , vilka häckar över norra halvklotet. Ladusvalan är en fågel som trivs i öppna landskap och ofta häckar i byggnader uppförda av människor. Fyra av dessa är utpräglade flyttfåglar och deras vinterkvarter täcker stora delar av södra halvklotet ända till centrala Argentina , Kapprovinsen i Sydafrika och norra Australien. Detta stärktes förr även av vidskepliga föreställningar kring fågeln och dess bo.
Den har skimrande stålblå ovansida och rödbrun panna, haka och strupe, som avskiljs från de smutsvita underdelarna av ett brett mörkblått bröstband.
Inläggsnavigering
Arten häckar över stora delar av norra halvklotet, som längst söderut kring Hongkong , och övervintrar i tropiska regioner på södra halvklotet i Sydamerika , Afrika , Indien , Sydostasien och nordvästra Australien. Enda undantaget är migrationen över stora öknar som sker under natten. Guineasvala är något mindre än ladusvalan, har smalare blått bröstband och den adulta fågeln har kortare stjärtpennor.
Den saknar också den adulta fågelns långa stjärtpennor.
När kommer svalorna
Ladusvalan flyger under hösten till sina vinterkvarter. Det förs dock diskussioner kring ladusvalans uppdelning i underarter.
Juveniler är brunare och har blekt rödbeiget ansikte och vitare underdelar. Den är allmän i södra och mellersta Sverige, men mer sparsam i Norrland. Det motsvarar ungefär 30 exemplar per träd. Denna art lever i nära anslutning till människor, och dess vana att äta insekter har medfört att människorna ofta haft en tolerant inställning till arten. Ladusvala Hirundo rustica är den mest spridda fågelarten i familjen svalor.
I Östasien har ytterligare ett antal alternativa former föreslagits, däribland saturata av Robert Ridgway , [ 11 ] kamtschatica av Benedykt Dybowski [ 12 ] och mandschurica av Wilhelm Meise Förvånansvärt nog har DNA -analyser visat att ladusvalor från Nordamerika koloniserade Bajkalområdet i Sibirien, vilket är den motsatta riktningen för spridning mot den brukliga vad gäller Nordamerika och Eurasien.
Den känns igen på att de yttre stjärtpennorna är mycket långa, vilket gör stjärten mycket djupt kluven. Där skapar de stora kolonier i ganska begränsade revir.
Honan har också mindre rödbrunt på strupen och pannan. Vårens migration till artens häckningsområden tar bara fem till sex veckor för samma population. Den förekommer i Europa , Asien , Afrika och Amerika.
Den bygger ett skålformigt rede , av bland annat lera, i lador eller liknande byggnader och livnär sig av insekter som den fångar i flykten. Individer från den nordeuropeiska populationen behöver i genomsnitt 10 veckor för att nå fram till södra Afrika. Ladusvalan är Sveriges vanligaste svala.